den som har ångestsyndrom går ofta omkring och grubblar, cirkelresonemang som tar upp stor del av tiden och oftast är av negativ karaktär. personer med ångest har en fras att byta föremål för sin ångest med jämna mellanrum, och då starta en ny cykel av oro som bidrar till att det är svårt att bryta beteendet..

några vanliga symtom:
- hjärtklappning
- magproblem
- muskel- och ledvärk
- sömnproblem
- koncentrationssvårigheter

jag har allihopa + massa fler.. + depression & OCD symptomen, woohoo.. fuckingshit, as tufft allså..

jag har fått en diagnos att jag lider av den absolut djupaste och svåraste drabbningen av en ångest/depression/OCD sjukdom..

det enda man kan göra är att "stå ut" med skiten, kämpa & va stark för att lyckas gå egenom detta..

man är inte ensamast i världen att må dåligt heller, alla går egenom tuffa tider i sitt liv, vissa längre & vissa kortare. vissa bär sjukdomar och likande medan vissa andra mår dåligt av händelser..du är aldrig ensam om att må skit. den där spralliga och glada tjejen som delar med sig av skratt osvosv kan va den olyckligaste inombords. låt inte utsidan tala för insidan.

"på min utsida kan de verka toppen, men på insidan når jag botten" justför att jag kan fejka flertal leenden för att omgivningen ska må bra, vill inte visa mig för depp inför mina kompisar och liknande, vill inte att mitt mående ska på verka dom så mycke och försöka ha "kul" så länge vi umgås vilket kan va väldigt komplicerat. well..

kan inte själv ana att jag fortfarande står på fötterna efter all långa tiden med lidandet.

men tromig, i will never give up. jag "hoppas, hoppas och ännu mer hoppas" att bli frisk och bra,

just därför jag inte gerupp för jag försöker så gott som jag kan att hålla hoppet där framme!!

- man vet ju inte vad man missar i framtiden? då allting har försvunnit och man mår prima.

tiden läker alla såren, allting blir bra tillslut & äre inte bra så är det inte slut än. livet är som en brustablett - allt löser sig.

;okej detta är bara citat, men det är "sanna" citat, tror jag verkligen.

jag menar, folk som blivit mobbade och gått egenom en skarptsvåår barndom visar de sig att dom är fett lyckliga när de blivit större och ångrar absolut inte att det fortsatte kämpa i sin svåra situation i yngre åren.

jag har vart på flertal föreläsningar där vuxetfolk som engång mått skit, berättat deras livshistoria och att det nu knappt kan må bättre. har haft kompisar till mig som hatat sitt liv förut  i en långperiod men som älskart mer än nånsin nu och trivs superbra!

så det är inte värt att ge upp, de bättre tiderna kommer alltid. thats life!

man förlorar bara ifall man ger upp allt. man förlorar lyckan och livsglädjen och dedär toppenlivet där framme utan de storaproblemen. så whyyy give up?

* stå ut istället & kämpa på tills du är fri från beskymrerna för allt löser sig.

inte bullshit, bara nåt jag säger utan jag själv mårpiss nu, fine..men man måste våga tro, tro och tro på att det kommer bli bra och lära sig att acceptera besvären så gott man kan, huvudsaken man gör sitt bästa så ska man va nöjd.

VA STARK I ALLA LÄGEN OCH TRO PÅ DIG SJÄLV!!

everything will be okay in the end.

ibland kväver ångesten och depressionen mig så jag är nära på att ge upp hoppet. men starkheten vinner alltid i slutändan.

det är något jag kommer va sjuktstolt över om ett par år.

då jag är frisk - frisk från min sjukdom.

glöminte: du måste tro på dig själv för att någonsin lyckas!

gosh så skönt det va att dela med mig av mitt mående.

- ska till stan en sväng nu! sköt om er, puss♥

tack för ännu mer hopp spåkulan!