I helping u!



hejhej, skulle bli jätte glad om du svarade på det här! 
hur vet du att du har en depprision sjukdom? för jag mår dåligt 24, vet inte varför. jag har pojkvän, underbara vänner, en bra mamma (har ingen kontakt med min pappa) , och lever ett bra liv. helt vanlig tonåring, är absolut inte mobbad/utstött eller nånting sånt där. är ganska populär bland kompisar, i skolan osv. går på fester som andra tonåringar. får killar, har en kille själv tillochmed, som jag varit tillsammans med nu i ett halvår snart!
men, jag mår skitdåligt hela tiden. hela igår och idag har jag bara suttit inne, haft gråten i halsen och bara tänkt hur skönt det vore att bara dö. vet att jag låter som ett emo, du kanske får intrycket att jag är tråkig, mobbad och allt men neej, är helt "vanlig" eller vad man ska säga! jag vill inte skriva mitt namn eller min blogg, för det känns som jag skämmer ut mig... men jag vet faktist inte vad jag ska göra. jag har försökt säga till mamma att jag mår dåligt, men hon verkar inte direkt bry sig. det har hänt så mycket i mitt liv som gör att jag har anledning att må dåligt. du ska bara veta... men jag vet inte vad jag ska göra. hur vet du att du har sjukdomen? vad fick du för "symtom" eller vad man ska säga? asså hur märkte du? och har du gjort nåra tester? snälla kan inte du berätta lite hur du mår varje dag av din sjukdom. jag vill bara märka om jag känner igen mig eller något sånt. 
för övrigt, älskar din blogg! puss <3 tacksam för svar!


svar; hej värdefulladu! självklart tänker jag besvara detta dock får du räkna med att det kan bli värsta boken som svar men så blire när det gäller detta området. till och börja med, hemskt tråkigt och sorligt att läsa hur du har det..

har skrivit massvis om hur jag har det redan om mina syndrom och liknande om du missat det? checka in häääär bara! och google är ju väldigt hjälpsaam i detta läget också, söker du på OCD, tvångssyndrom, ångestsjukdomar, djup depression där så ploppar alla mina syndrom upp! har inprincip allt..

anyway
att leva med den där ångestfyllda känslan och att gå att vara deprimerad sådär. är själv som ja, du vet i samma läge. man ser allt i svart och allt känns värdelöst trotts om man umgås med sina kära och lever livet. men du säger att det hänt dig en massa? då har du väll troligtvis en anledning till varför du mår som du mår, eller har jag fel? och du ska absolut inte skämmas ett dugg över hur du känner, det är dagens stora problem.. att man inte vågar prata om det så mycket och sticka ut om det..

men jag har lärt mig att gör det, för det är ju ändå så man mår och pallaaa lossas då liksom? jag sticker ju ut mycket här i bloggen inför flera hundra läsare om min depressionsjukdom jag har och det står jag för också. jag har lärt mig med tiden, japp nu kan jag börja säga hur mitt läge är och hur man kom fram till det, har beskrivit det en heldel redan i tidigare inlägg där jag skrivit av mig massa, angående mitt mående och har nästan fått allt sagt nu eftersom jag varendaste dag mår inprincip exakt likadant. för de flesta som är deprimerade kommer det tillofrån, vissa dagar mår man bättre osv medan för vissa andra, mer få dvs. så får man den djupastedepressionen och då spelar det ingen alls roll om man lever detdär härliga njutsamma livet utan sjukdomen med kompisar, har ett förhållande, har intressen, festar och vad det nu kan vara, utan ingenting är ändå lockande. känslorna och tankarna tar över en heltohållet och man blir som "isolerad" från det vardagligasysselsättningarna och fast i den onda grubblings cirkel if u understand what a mean, och ja, blicken ut på det verkliga livet dvs..

jag gick och höll hur jag kände mig inom mig allt för länge, jaa i ungefär två år gick jag med känslan och det skrämmande tankarna och höll det instängt av feghet och de enda jag försökte med va att försöka stå emot det och tänka positivt vilket inte gav något gott resultat.

så jag fick nog sedan, den långvariga smärtan tog fram mitt mod att ääääntligen meddela hur jag mådde.. det va faktiskt när jag hade vart på en festival tillsammans med mina vänner som jag skrek ut allting. jag drog hem med gråten i halsen och ångesten som tog över mig och fick heltenkelt så jävla nog.. nog att känna och må som jag gjorde och ja även idag gör dårå, så jag drog hem och berättade allting, jag skrek allt rakt ut i flera timmar, hade så otroligtmycket att dela med mig av, sån extrem ångest å smärta som jag bärde och bär, så många tankar att berätta om och ja allt runtomkring min depression. har aldrig någonsin sett min mamma gråta så mycket, herregud bland den värsta kvällen i mitt liv bokstavligttalat men ändå den mest lättsamma.

lyssna här, jag har sån extrem ånger att jag inte berättade direkt när känslorna ångesten och mina tvångtankar började komma. min dagnos är att allting började med tvångtankar sådet va de som ledde mig in depressionsjukdomen.

har i hela mitt liv haft tvång som de flesta "normala" människor har på något smått litet sådära, att man kanske ska checka så man låst dörren en extra gång och vad det nu kan vara. men sedan tog en OCD sjukdom över mig, obsessive-compulsive disorder som det stårför på engelskan, en allvarlig stark tvångsyndrom som sätter fast sig i hjärnan. såå det är min anledning eller vad man ska kalla det hur jag sedan fick en djupdepression. hade tvång på nästan allt jag gjorde, tappade min kontroll heelt över mig själv och grubblade som fan genom min vardag, läs mer om tvångsyndromen här.. ifall du bryr dig något om vad det innebär men du har väll det helt annorlunda. det är iallafall hur min diagnos är.

efter denkvällen förra sommaren i juli då jag talade om hur jag mådde till mamma så ledde det vidare till sjukvården och sedan till psykiatriskavården, i början fick jag snacka av mig en massa till olika beteendeexperter kring min psykiskasjukdom dårå. det va sjukt skönt att snacka av mig, och vilken lättnad också, att äntligen få uut all smärta jag gått och bärt på inom mig utan att sagt något. skulle jag berättat innan dessa åren jag höll allt inom mig så skulle jag troligtvis aldrig kommit så djupt långt nere i depressionen jag nu befinner mig i..

åååh, önska jag kunde spola tillbaka tiden så jag talade om på direkten, men jag som du, skämdes och det är jag förbannad på mig själv nuidag må jag säga.. eftersom allt förvärrades då bara och tog mig längre in i djupet. desto längre man grubblar, desto djupare i depressionen kommer man och desto svårare blire att få bort skiten..tänk på det, så snabbtsomfan på diiirren ska man tala om allt så man kan få allt bra nånjäklastegång, mitt råd. trotts fegheten, vill man må bra får man lida av fegheten å direkt som de va för mig då man pratar av sig, så rullar det mer å mer på och ärligt så mådde jag bättre i början då jag dela med mig av mitt mående till skitbra lyssnare, psykologer, läkare osv.. men nu är de upprepande så nu ere ba drygt.

men det vet ju hur jag har det och vad jag har för tankar/känslor efter alla historier jag berättat kring det så nu snackar jag av mig då jag känner för det bara annars vet det redan och försöker lägga ner all tid på att finna lösningar att göra mig frisk nubara. well...

jag lades in på sjukhuset och va där i över ett halvår på streck från november 2010 till i somras då jag vart utskriven därifrån och skulle fortsätta raacet fast hemma dvs. fick ta en massa mängder med blodprover och göra reflexprover osv då. det va så varenda dag för att checka hur mitt läge stod till, samma elände helatin, på bottennivån, där jag är kvar nu idag. de som jobbar inom psykiatrin fann inte den rätta vården till mig efter alla behandlingar vi gett oss in på och nu är vi på greppet på en ny sådan. jag har tagit massor med mediciner, över 15stycken olika för att sänka sjukdomsmåendet en aning men de har bara tyvärr, gett mig sämre diagnos och tankar och känslor och alltsåndära så har tagit en paus nu sedan i somras från det men ska börja med en ny,
redan nu ikväll faktiskt. tror och hoppas fulltut på den!! den måste fan hjälpa mig nu alltså. mår man så här pass dåligt måste man få stöd och hjälp för det finns ju hjälpen att få..

folk jobbar inom psykiatrin somtur och lägger ner all deras tid på att främst vi ungdomar som har helalivet framför oss och som hamnat i fällan ska få bort besvärligheterna.

har insett nu lite väl sent men, att detta absolut inte är något att skämmas över för nuidag är det så otroligtmånga, tyvärr som lider av depressioner och ångestsjukdomar som jag då har men som inte vågar tala om det och där då, stänger in allting, INTEEEE REKOMMENDERANDE.

alla har olika diagnoser och jag har den absolut allvarligaste och värsta man kan få. livet är orättvist, vissa kan leda sig in i dehär med och även utan anledningar..



amen gud vad jag skriver, snacka mer med mig jättegärna via min mail; [email protected], finns jättegärna här för dig finadu, ingen ska behöva känna&måshär.. eller min facebook; Bella Nyqvist. hör av dig, snälla! vi kan vara starka och hjälpa varandra tillsammans, du ska få uuut din smärta inom dig, lovar dig det lönar sig tillslut då. ensam är alltid sämst. döden är den sämsta utvägen, tromig.. jag har ju självklart också velat ta klivet ut men alltid upprepat till mig själv att nej, det kommer lösa sig, allt löser sig och man kan bli frisk tillslut, och vi som är ungdomar har ju minst 50år framför oss att leva, ett år är långt och det brukar dröjja max fem år typ att lida av sjukdomen, man bär det inte helalivet iaf, om man inte har en bipolär sjukdom som vi trodde först jag hade, som man har hela livet dårå men det skiftar så man mår inte dåligt helatin då som jag gör.

fine, men främst det jag tycker du ska göra är att skriva till www.snorkel.se, dit skrev jag av mig enhimla massa när min psykolog gav mig den härliga hemsidan då jag precis sökt hjälp. där får du va anonym om du vill, eller så skriver du vad du heter, sameshitsame, du kan skriva dethär du sände mig här dit för det är experter som kommer svara dig, tromig, man får sjukt betydelsefulla svar, så gööör det!
skulle jag vetat sidan då jag höll smärtan inom mig så skulle jag fått tidigare vettig hjälp menmen, det är inget ja kan göra åt nu, IN DIT IAF, riktigt bra stöd från proffs inom psyket!!! faktiskt de som jobbade på avdelningen jag befann mig på. grymma medhjälpare!! det är snorkel som svarar, alltså är den som svarar inom jobbet, olika varjegång, döpt sååå,hehe..
massor har skrivit av sig där som mår och känner som vi och som inte pallar leva, ocb det lättade till som fan för mig då jag fick svaret, snorkel svarar på alla som skriver. så dela med dig av allt ditt mående där, ett superduper tips till dig!

önskar dig väl och har inte så mycket mer att säga nu.. hoppas verkligen du tog till dig av dethär jag skrev, just till dig och alla andra där ute som vill få nypet.
& hoppas du hör av dig till mig via mailen eller ngt för då kan vi "skämmas" tillsammans som du nu gör av att dela med dig av hur du mår, right? vad spelar det för roll, jag har stått för detta för fleratusen nu, hela min stad vet hur jag mår typ, det sprids sig snabbt men det är ju inte psykstöööörd du är, right du är psyksjuuuuuk, så absolut inget fel med det, och vi båda mår ju skit så skulle va skönt att lyssna och pratas vid med dig, så snälla hör av dig, oavsett om du är anonym or not nu när du skrev detta så tycker jag bara synd om dig och inte något fel alls om dig!!

och släpp ångesten kring allt detta, du vill väll må bra? då måste du våga berätta också, ingen kan ju leda sig in i dig och ta bort allt. nyckeln till att må bra är att få stödhjälp som jag dårå och då alltså berätta hur man mååår och känner!!

tillsist, din mamma lyssnar inte riktigt? beklagar det.. kan vara svårt och jobbigt för henne å höra sin dotter meddela detta. hon är nog mest förvirrad då så skriv till snorkel och vården som har psykiskaprolemen i sin vardag istället så ska det nog bli bra ska du se, så förstår din mamma nog bättre i längden!

massa kramar till dig, och all lycka!!♥

Kommentarer
Postat av: AMANDA | www.aamandanathalie.blogg.se/ ♥

Har just nu en tävling som pågår på min blogg där man kan vinna ett eyelash serum som gör så att dina fransar blir både längre och fylligare! Låter detta som något du vill ha? Klicka då på länken här och var med och tävla http://aamandanathalie.blogg.se/2011/october/tavling-vinn-ett-eyelash-serum.html#comment



Ber om ursäkt ifall du inte gillar sådana här kommentarer

2011-10-08 @ 15:01:04
URL: http://aamandanathalie.blogg.se/
Postat av: emma

OMG VAD DUKTIG DU ÄR PÅ ATT SKRIVA BELLA, INTE JAG SOM SKREV KOMMENTAREN MEN VILKET BRA SVAR, SKULLE UPPSKATTA DET OTORLIGT MYCKET! DIN BLOGG ÄR AWESOME SNYGGING OCH DU ÄR DEN STARKASTE JAG NÅNSIN SKÅDAT! puss <3

2011-10-08 @ 15:04:26
Postat av: AMANDA | www.aamandanathalie.blogg.se/ ♥

Svar; Japp, fixar det ikväll/imorgon:)<3

2011-10-08 @ 15:05:38
URL: http://aamandanathalie.blogg.se/
Postat av: <3

du är min förebild bella <3 min inspirations tjej <3

2011-10-08 @ 15:28:12
Postat av: elvira

Fin blogg! Kolla gärna in hos mig och lämna en kommentar så hörs vi snart här igen! :)

2011-10-08 @ 15:38:53
URL: http://hounder.blogg.se/
Postat av: Js

Sv; Jaha okej men skit fint var det iaf :D



Allt bra med dig annars då?

2011-10-08 @ 16:20:16
URL: http://zaavurdic.blogg.se/
Postat av: Anonym

Bli psykolog!

2011-10-08 @ 17:06:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0