skriver va mig - det bara yrar runt, runt och runt inside me..

ibland kan jag bara ligga i min säng och bara tänka en massa..

jag tänker på allt som har hänt som har fått mig att le,

jag tänker på allt som har hänt som får mig att ångra mig.

jag tänker på vad som kunde ha varit & vad som borde ha varit.

jag tänker på hur mycket bättre livet skulle vara om jag gjorde vissa saker.

jag tänker och jag önskar..

önskar att man kunde spola tillbaks tiden och förändra saker..

förändra detdär lilla som förändrade hela min värld så allt rasade.

tyvärr går det inte, då får man göra det bästa av situationen, blicka fram.

jag har verkligen djupasår inom mig

och mår inte de minsta lilla bra, that's the truth

ska inte ljuga om mitt mående, sanningen är den att..

jag är djupt deprimerad. det är jag verkligen. mår inte bra nånstans.

varför är just jag värd denna skiten?

jag lyckades få mig en satans OCDdepressionsjukdom

som 2% av befolkningen i hela världen kan få.

(googla om ni vill veta info, syndrom osv om det)

det är så fruktansvärt orättvist, att man bara kan falla till botten sådär

när man precis varit uppe på toppen och varit en normal frisk människa.

nu är jag en krigare inom mig, jag försöker besegra demonen i mig

som sprider en massa otroligtjobbiga tankar och hjärnspöken sprids..

jag försöker, hela tiden bli frisk, har gjort, men lyckas aldrig.

fortsätter va stark, slita och lida med mitt inre, fortsätta andas.

jag försöker alltid ha hoppet, se ljuset där framme.

jag behöver frihet, inom mig, min hjärna behöver vila.

den överarbetas så över gränsen helatiden då jag e vaken

och värst av allt, detta är inget jag kan styra över.

jag har mist min kontroll över mig själv och nu vet jag inte längre..

vem jag är, vem gamla jag är.

nu när jag är fylld av miljontals besvär som fuckar mig dagligen.

jag fejkar leendet på mina läppar varje gång,

fast jag har världensfinaste vänner som glädjer mig

eller gör de som alltid fått mig att må bra

så kan det inte göra mig lycklig för det - oavsett

för fking mörkret tar heltohållet över mig.

men mina fina vänner lyckas ialf att lätta till allting,

och det är jag himlatacksam över och ni betyder verkligen!

minns fan inte senast jag va lyckligast, för många år sedan.

det va innan jag fick min sjukdom, då va jag den lyckligaste, verkligen.

but even the best falls someties - det stämmer!

jag tänker mörkt istället för ljust hela tin,

är fylld av enbart - negative shit

hur mycket jag än försöker tänka "positivt", suger jag påre.

det går inte, eftersom sjukdomen sitter i.

tänk er själva, ni lider av 40graders feber,

är de något ni kan göra åt? sure, ni kan lindra de med en huvudverktablett

something else? nej, sen är de bara tare lugnt och vänta tills de försvinner.

samma för mig med min denna sjukdom, den rymmer bara i mig

oavsett vad så jag kan inte "sluta deppa" eftersom jag inte har den makten.

det är väldigt synd, att jag inte kan göra något åt detta.

förutom stå ut me skiten, dagligen...

jag bara lider och bär en ständig ångest helatin, kämpar efter andan.

att ta mig upp från sängen om mornarna tar all energi för mig,

men helst av allt vill jag bara ligga kvar i sängen, sova

och sen vakna upp när jag flytt från demonen och mår bra igen.

I'm not really good enough..

det värsta är också att detta kan inte gå över och läkas

på bara några dagar som feber osv.

utan det kan ta flera år, som man är helt energilös

och som man ser livet meningslöst & värdelöst osv.

vafan när ja va frisk klagade jag söndeeerr när jag hade feber 2dar

för jag ruttnade hemma, kunde inte gö något, palla inget.

aaahmen nudå, inget att jämföra med, det är bara töntigt nu.

nu när jag bär smärtan, 24/7, i år och månader, jämt o ständigt.

kan inte fatta att jag pallat varit så stark, så pass länge

och inte gettupp än. är stolt över mig själv!

en dag blir jag frisk - det måste jag tro på och det gör jag

för att jag ska orka kämpa med skiten nu så länge.

jaja, nu vart det mer text än planerat,

vill inte deppa sönder i denna bloggen bland flera hundra besökare,

det känns fel på nå sett fastän jag gjort det massa förut.

såvidare kommer jag skriva av mig om mina beskymmer

i min mer "privata blogg" även kallad dagbok.

vill du veta vad den heter och läsa om mitt mående?

maila mig då på: [email protected]

så får vi se ifall jag vill ge dig namnet or not.

nu ska jag försöka rymma bort från mina tankar,

och göra de absolut bästa som existerar i min värld

sooooooooooooooova, hela dagen lång!

pallar fan inte lida med alla jäkla besvär inom mig en sekund till.

ska äntligen ta en paus från den ständiga ångesten..

Hej sötnos! jag läste egenom hela långa texten och är tårrögd ska du veta.. jag har insett att du verkar ha det tufft, du legat inne på sjukhuset och allt vad du nu har gått egenom pågrund av din sjukdom.. jag tycker riktigt synd om dig! det gör jag. Och jag avgudar dig, du är så stark , fortsätt med det tjejen, lovar dig att allt blir bättre med tiden, tålamod krävs! Du har en jättefinoch bra blogg, tycker du det är skönt att skriva av dig vilket du gör mega bra, så gör det, jag slänger iväg ett mail till dig för jag skulle hemskt gärna vilja läsa din andra blogg, jag lär mig utav allt du skriver, på något vis. Tycker det är jobbigt att läsa hur dåligt du faktiskt mår men samtidigt gör det mig starkare på något sätt, snälla du får aldrig ge upp! sov istället så mycket du kan, med tiden lovar jag dig att du kommer kunna få må bra igen! hoppas och håller tummarna för dig nu!! du är en mycket fin tjej och är inte värd att va deprimerad, en dag ska du komma tillbaka, så som du va förut , då du va frisk. Kramar till dig, never give up ! <3

du borde skriva låtar!

sv; haha jaa! :) Håller med 110% !! :D haaha<33

Gud va stark text! Ge aldrig upp sötnos! I will pray for you ;)

Puss

Jag vill kunna få dig lycklig min finaste vän, vill att du ska må bäst som du förtjänar, det kommer du snart! Finns alltid vid din sida och stöttar dig så gott det går, jag älskar dig mest av allt och är såååå ledsen med dig, gråter du, gråter jag. Så är det, lider med dig, det gör ont att se dig må dåligt, vill göra det bästa jag kan för att lindra smärtan. Bästadu!!! <3

Hur mycket din sjukdom än står iför dig, kommer jag älska dig lika mycket endå!

Jag kommer finnas vid din sida och stötta dig, dag som natt, år ut och år in!

Du vet, allt vi har snackat om!

Jag är så fruktansvärt glad över att jag har dig, som min vän, inte bara vän utan som BÄSTA VÄN!

Du är bäst, min förebild, oavsett din sjukdom!

love <3!

du är stark snygging <33

Du klarar dig genom detta, står vid din sida! <3

jag älskar din blogg, och börja läsa den igår, föll för dina inlägg direkt, du bloggar skit bra! sen läser jag dethär inlägget och fast jag inte känner dig eller träffat dig så fäller jag tårar, du verkar va en riktigt stark och även sjuktfin och underbar person, kämpa på är allt jag vill säga dig! <3

<3333333333333333

super bra! :)

tack söta du :)

allt bra med dig?